Vi vet alla att RG Line sällan gått med vinst så tisdagens beslut att lämna in konkursansökan kom inte som nån större överraskning. Såhär med facit i hand är det lätt att peka finger men jag anser att i det här fallet har alla lite rätt och alla har lite fel.
För det första, Vasa och Umeå: Under 10 års tid har både Vasa och Umeå fått inkomster via hamnavgifter på lite över 5 miljoner € vardera dvs en halv miljon per år. Vasa har gått i borgen för lån men i slutändan fanns det ingen chans att dom skulle fortsätta mata in pengar i ett privat bolag som kontinuerligt gått med förlust förutom 2008. Rabbe har en poäng med att städerna varit något oflexibla med hamnavgifterna men även om dom gett RG Line gratis hamnplats hade bolaget ändå gått med förlust. Sen när det finns nån annan som kan betala står man gärna över. Vasa hoppas att rederiet, finska staten, svenska staten och Umeå betalar, medan rederiet hoppas att osv... Det blir en ond cirkel där man till sist säljer biljetter till ockerpriser för de som måste åka över...
Rederiet: Mycket kan sägas om rederiet. Rabbe Grönblom gick in i en branch för 10 år sen som han inte visste någonting om och i 10 år har han hållit skutorna flytande utan vinst utan enbart förluster så ett stort tack är på sin plats. Och de anställda som jag hoppas kan fortsätta sitt arbete under konkursboets förvaltning och att det finns nån som tar över efteråt och de tar tillvara dessa människor, med erfarenhet och kunskaper om kvarkentrafiken, genom att anställa dem. Att gå med vinst mellan Vasa och Umeå är svårt, det inser jag.
Sen till kritiken, Rabbe gick in i branschen utan kunskap om den och det har tyvärr märkts. Det som fungerar i pizza-branschen och hotell-branschen fungerar uppenbarligen inte i rederi-branschen. Han började med ett skrotfärdigt fartyg och fortsatte med ett fartyg främst avsett för frakttrafik. Frakttrafiken är naturligtvis den bärande komponenten för kvarkentrafiken men ändå inte tillräckligt för att den ska gå med vinst. Dom vanliga passagerarna verkar ha glömts bort eller snarare negligerats. Jag inser att Tax Freens glada dagar är borta och att man aldrig kommer att komma upp till 1 miljon passagerare per år som på 90-talet. Men på riktigt, när man beslöt att utrusta Casino Express med spelautomater och servera passagerarna räksallader gjorde man då en enkät bland passagerarna som skrev att deras högsta önskemål var spelautomater och räksallader eller fick man på styrelsen totalt hjärnsläpp och "Nog blir dom nöjda med lite spelautomater och en räksallad". Jag är rätt säker på att alternativ 2 är det rätta och tyvärr fortsatte hjärnsläppet.
Fraktrafiken började öka och När det skrotfärdiga Casino Express till sist blev för dyr i drift att hålla sjöduglig införskaffade man ett Ro-Ro-fartyg främst avsett för frakttrafik. Nu hade passagerarna reducerats till frakt. 65 euro för en enkelbiljlet och 200 euro för två personer med bil. Inga rabatter, inga "galna torsdagar", Kotipizzas utbud men dyrare än i land, några halvhjärtade kampanjer och en sällan skådad oflexibilitet, ungefär som gamla statliga finska bolag på 80-talet, gjorde att de som eventuellt skulle han kunna tänkt sig att åka över färjan för nöjes skull, äta en god bit mat i restaurangen, ta en drink i baren aldrig steg på färjan igen för det fanns ingen bar eller restaurang. Den minimala kafeterian kan kort och gott kallas minimal, på alla sätt och vis.
En viktig länk mellan Sverige och Finland har kapats av men om den ska sys ihop igen borde svenska och finska staten, EU samt Umeå kommun och Vasa stad gå ihop gemensamt för ge ett permanent stöd till ett riktigt rederi som vet hur man lockar folk och subventionerade biljettpriser. Kvarkentrafiken är ändå en del av E-12:an som är en viktigt transportled. Som det har varit nu har RG Line varit tvungna att be på sina bara knän som en fattig tiggare inför Vasa stads politiker varje gång dom stått på ruinens brant och hoppas att den här gången inte är den då Vasa slutar ge allmosor, men det här gången var det det.
