Österbottniska på tre språk

Meningen med wordpress-bloggen  var ju att jag skulle kopiera inläggen där från mina Blogspot-bloggar som skrivs på svenska, finska och engelska. Ni vet jag skriver på tre språk för övningens skull. Bloggandet är bra för utvecklingen och för att bibehålla de skrivkunskaper man har i ett visst språk.

Men jag har väl lite lidit av bloggtorka på senare tid och det har blivit nån månad eller två mellan inläggen. Ännu värre har det sett ut på den engelska och finska sidan, där har ingenting hänt. Dessutom vet jag att min finska har väldigt många brister men nu kör vi, annars blir den inte bättre.

Så idag har jag skrivit tre blogginlägg på tre olika språk och här är dom...

Ordföljd

Jag brukar ibland debattera på nätet i en del svenska(som i Sverige) debattforum. Jag brukar ibland få kommentarer om att min svenska är konstig. Och som alltid är vi finländare och även finlandssvenskar väldigt känsliga för kritik utifrån. Så detta problem har analyserats mycket grundligt i hjärnkontoret från morgon till kväll. Eller så inte men jag försöker ibland förbättra min finska genom att hör och häpna studera detta språk för jag är nämligen ingen hejare på det.

Hmm jag bör nog dra ner på ironin i detta inlägg innan nån tar mig på allvar. Hursomhelst vad ledde dessa finskastudier till i detta fall? Jag kom in på kategorin ordföljd i det finska språket och det som sades var att är att till skillnad från det svenska språket så är ordföljden i det finska språket rätt fri. Men om man vill betona någonting lägger man det först i meningen. Samt att man nyanserar språket genom att ändra ordföljden. Så det är väl det jag håller på med, en finlandism som jag aldrig hört talas om men likväl någonting som skiljer finlandssvenskan från rikssvenskan.

Att göra någonting vettigt på nätet

Det finns ett par saker jag borde göra på nätet eller utnyttja nätet till att göra. Först på den listan är utan tvekan att förbättra min finska. Jag har gjort en del förberedelser för att göra detta. Jag har startat en blogg på finska som jag sällan skriver i och jag loggar in på en finsk bloggportal varje gång jag är online som som jag sällan kollar i. Så istället för att slösurfa på Facebook och Twitter borde jag alltså ändra mina nätvanor och börja blogga/kommentera bloggar på finska. Det vore vettigt.

Jag funderade också idag att slå ihop mina bloggar men insåg att det är ingen bra ide. Visst jag har tre olika webbadresser till mina bloggar men det är betydligt enklare än att läsa en blogg skriven på 3 språk varav man endast förstår 1.

Finskundervisningen

Ett tag sen jag skrivit i den här bloggen men jag råkade hamna på Svenska YLE:s sidor och hittade den artikeln: Mitt finska-komplex skriven av Eva Frantz. Jag känner igen mig mycket i det hon skriver och även bland kommentarerna. Jag är ju uppväxt i Närpes så där var det helt okej att inte kunna ett ord finska, ingen annan kunde det ju heller och dom få finskpråkiga som fanns hade för det mesta lärt sig alldeles utmärkt svenska. Alla tittade på svensk TV, läste Vasabladet och prenumererade på tidningar från Sverige.

Så den enda finskan som kom in i vår vardag var 3 timmar finskundervisning från årskurs 3. Egentligen behöver man bara 2 timmar men stadsstyrelsen eller dåvarande kommunstyrelsen hade beslutat införa en extra timme undervisning per vecka eftersom dom insåg hur läget var med finskan i kommunen.

Vad jag har förstått så är finskundervisningen avsevärt bättre nu än den var då. Det finns lärare som helt kallt har slängt ut läroböckerna och LÄR ungarna praktisk finska, sånt som dom behöver i vardagen.

Så var det inte riktigt då under min skoltid. Vi följde ofta läroböckerna i grammatik till punkt och pricka, lärde oss rabbla långa listor av ord osv. Jag hade lärare som älskade att röra sig med uttryck som "Pluskvamperfekt står alltid i presens particip" och dylika uttryck som jag fattade like lite då av som jag gör nu. Jag är rätt säker på att det inte hette så och jag skulle kunna slå upp det för att se vad dom egentligen sa för att sen glömma bort det till nästa vecka.

Jag hade turen att ha ett bra språköra. Jag hörde vad som var rätt i svenska eftersom det är mitt modersmål. Engelskan så hörde jag också rätt snabbt hur den ska låta efter några skriftliga övningar. Så jag kunde ignorera alla konstiga namn på ordklasser, satsdelar och andra grammatiska benämningar och ändå få det rätt. Så var dock inte fallet i språket finska.

Vi lärde oss inte finska, vi studerade finska som om vi var blivande språkvetare.

Det är lite som om man i en bilskola skulle spendera samtliga lektioner med att gå genom bilens uppbyggnad från ett ingenjörsperspektiv och sen skicka eleverna på körprov med iden: " Dom har ju sett hur dom kör bil på TV, inte behöver vi berätta vad ratten och pedalerna är till för och ha körövningar, det borde dom kunna redan före dom kom hit."

Jag har lärt mig finska EFTER min studietid. Visst den är knagglig och uppfiningsrik och det finns bättre dagar när allting flyter och sämre dagar när jag har svårt för vanliga hälsningsfraser. Men den fungerar alltid på ett eller annat sätt.

Efter att ha delat ut en känga till den grammatikbaserade undervisningen så får jag väl erkänna att jag nuförtiden brukar läsa en del finska grammtikböcker. Inte så att jag försker lära mig vad ordklasserna heter utan mera när jag hört nåt uttryck på stan eller i jobbet och undrar varför man säger så och vad det egentligen betyder. Jag fannen bok på nätet som PDF-fil som heter HEIPPA!-grammatik och är skriven för sverigefinländare som får finskundervisning i Sverige. I den har gjorts en rätt intressant ändring till skillnad från de finska grammatikböcker som skrivits för den finlandssvenska skolan som fortfarande gillar "pluskvamperfekt står alltid i presens particip".

Man berättar tex i kasus-falllen att det heter ackusativ, adessiv osv men sen ger man benämningen T-kasus åt ackusativ och LLA-kasus åt adessiv. Det berättar direkt vilken ändelse man ska använda utan att man förväntas kunna krångliga namn som bara språklärare och språkvetare kan.

Så mer praktisk undervisning, mindre komplexa grammatiska benämningar så lär sig nog dagens unga finslandssvenskar sig finska.