Bussiliikenne/Bustrafik

Denna bild är tagen utanför Vasa resecenter och jag tror man missat lite när man gjorde skylten, typ konsulterat nån svenskspråkig…

Ifall jag fann min egen blogg...

Ifall jag fann min egen blogg och jag var inte jag är jag inte så säker på att jag skulle fortsätta läsa den. Jag vill inte påstå att min blogg är tråkig men ibland går den lite på sparlåga. Jag vet att jag kan skriva både inspirerande och upprörande och det känns som om jag inte har nåt behov eller önskan att göra någondera just nu. Jag har inte tid helt enkelt...

De ser gamla ut...

Ibland när jag är riktigt sysslolös brukar jag kolla upp människor på Facebook som jag gått i nån skola med, umgicks i tonåren med och människor som jag helt enkelt inte sett på 15 år. En gemensam nämnare för dessa är att när de har satt in en bild på sig själva som är nyare än 5 år ser dom ruskigt gamla ut, på gränsen till medelålders. Betyder det att även jag börjar bli gammal och att 40-årskrisen närmar sig ;-P.

Dom förändrar inte världen

Brukar ibland läsa sk topp-bloggar, människor som har 100-tals läsare och några 10-tal kommentarer per inlägg och jag har noterat en gemensam sak för dessa topp-bloggare. Dom gör det inte komplicerat. Jag vet inte om man kan kalla det stilkänsla men ibland räcker det med några rader. Tröskeln för att publicera en text behöver inte vara så hög och man behöver inte gräva ner sig i detaljerna för att folk ska förstå bakgrunden. Keep it simple...

Jag borde sova

Jag börjar faktiskt märka av sömnbristen så smått. Trots att jag är van skiftesarbetare så har de här med att inte sova mer än 3-4 timmar åt gången satt sina spår genom att jag har något kort stubin och går runt med lätt huvudvärk några dar efter mina morgonskift. Den äldsta somnar aldrig någonsin före 23 och oftast inte före 24, lägg då till att vakna 1 och 4 och mata en tvilling nån timme åt gången och stiga upp klockan 6 fyra morgnar i rad, blää. Men de var senast i lördags jag hade morgonskift så det borde börja normalisera sig så småningom.

Barfota

Just nu springer jag runt barfota på jobbet. Det är fördelen med att de flesta kontaktar en per telefon, man behöver inte sitta här i kostym och svarta skor. Men orsaken är mitt brännsår på stortån, jag lufttorkar det vilket påskyndar läkningen och skor och strumpor skaver inte. Tyck gärna synd om mig ;-P

Jag haltar fram

I förrgår eller så var det dan före så  tillverkades det mat i vårt hus och det lämnade en en del sega rester i en grytpanna. Inga problem, jag kokar upp lite vatten och så lossnar resterna, vilket dom gjorde. Problemet uppstod när jag skulle hälla ut det kokheta vattnet och råkade få lite på stortån. Jag kan berätta att det inte är roligt att gå i skor men de går lite bättre med plåster...

Funderingar kring en annan blogg

Det torde var bekant för alla att bloggen.fi kraschade i helgen. Men nu är den igång igen. Vi hade alla hört att ALLA blogginlägg var borta men inte bara det, ALL användarinfo var också borta, som om hela bloggsajten aldrig existerat. Så för att kunna börja blogga där igen måste man alltså registrera sig och skapa en webb-adress till ens egen blogg och göra om alla inställningar från 0.

Wordpress är ju inte världens lättaste format att arbeta med och att skapa en blogg som innehåller lite mer än enbart blogginlägg så kräver en hel del tid och arbete. Jag vet att blixten sällan slår ner två gånger i samma träd men jag känner inte för att börja på ett projekt som jag arbetat medt i x antal år och som utraderades på en helg. Speciellt med tanke på att liknande projekt redan exiterar på andra ställen, som här och på X3M. Känner att jag inte riktigt har tid...

Vikten av att parallellblogga

Skriver ett x antal bloggar som jag mer eller mindre kör copy-paste-metoden med. Det kan förekomma små avvikelser som att vissa inlägg skrivs bara på en viss blog för att den är endast ämnade åt människorna på den bloggsajten och ibland kopieras den inte hit eller dit för att det känns onödigt. Men i det stora hela ser mina bloggar likadana ut. Eftersom bloggen.fi kraschat över midsommarhelgen så till den rejäla grad att samtliga inlägg som skrivits av samtliga bloggare mellan oktober 2009 och fram till i söndags eftermiddag är borta så kan jag konstatera att det är inte så dumt att parallellblogga....

Semestern är slut

Så var då semestern slut för det här året. Tillbaka i jobb på midsommardagen men känns rätt okej med tanke på att dom som firar midsommar idag har vad som egentligen borde kallas höstväder ;-). Vad som känns mindre okej är att sitta på jobb och veta att sambon när som som helst kan få ett akut behov att uppsöka en förlossningssal på VCS. Jag trodde man skulle vara mindre nervös andra gången men det är nästan värre den här gången. Nå hur som helst far jag på pappaledigt dom två sista veckorna i juli så två veckor jobb ska väl gå bra före det =).

Att skriva om nåt viktigt

Det här med att skriva en blogg har sina ljusa och mörka stunder sådär rent inspirationsmässigt. När man börjar skriva har man saker att berätta, man har ett budskap till omvärlden som är viktigt. Med tiden så har man till sist delat ut sin visdom och man har inget att berätta mera.

Det är då man börjar skriva om ens vardagliga rutiner, om tex mat man äter varje dag. Det blir rätt tråkigt, även till sist för skribenten. Så ibland behöver man lite inspiration, en idé, nåt att brinna för. Det är i dessa små ögonblick av inspiration man ska sätta sig ner och skriva, just nu...

We don't talk like that!

Såg på ett avsnitt av Skavlan här i veckan där bla Robyn och John Cleese var gäster. I nåt skede under intervjun började John Cleese prata engelska med svensk accent varpå Robyn genast svarade "We don't talk like that!". Nej de har du helt rätt i, ni låter mycket mycket värre. Robyn som turnerar världen runt gör kanske inte det men majoriteten av svenskarna som troligen kan skriva en uppsats på engelska får John Cleeses svenska accent imitation att framstå som rena Oxford-engelskan. Åk till södern eller titta på nån charter-dokumentär på TV och lyssna på hur svenska turister pratar och du känner hur du exploderar inombords av irritation av hur jävligt det låter. Svenskar kan helt enkelt inte ta kritik eller prata engelska.